En vältajmad uppercut avgjorde allt. Men Tyson Fury hade inte kunnat förlora, han styrde och ställde samtliga sekunder av matchen. Nu påstår han att pensioneringen är ett faktum. Jag tror inte på honom för en sekund. Här kommer tre slutsatser efter helgens tungviktsmöte.

1. Tyson Fury cementerade sin status som världens bästa tungviktare

Det kändes faktiskt aldrig ens nära att Dillian Whyte skulle kunna rubba mästaren. Whytes matchplan visade sig tidigt vara att bygga upp attacker med kroppsslag. Men utmanaren hade svårt att neutralisera Furys stora räckviddsfördel och attackerna kändes både desperata och illa planerade.

Wembley Stadium blev ”The Gypsy Kings” tempel och han såg ut att njuta utav varenda sekund. Att Fury vet hur man hanterar en motståndare på avstånd har vi vetat sedan länge. Det har istället varit avsaknaden av knockout-slag som belackarna ständigt försökt påpeka.

Men trycket i slagen har utvecklats under de senaste åren med ”Sugar Hill” Steward som huvudtränare. Just utvecklingen av slagstyrkan har gjort att Fury nu kan särskilja sig ifrån de andra i världstoppen. Ingen är lika komplett som honom och lördagens match var bara ytterligare ett bevis på detta. Enligt mig cementerade han sin status som världens just nu bästa tungviktare.

2. Tyson Fury är idrottsvärldens främsta underhållare

Jag älskar spektakulära shownummer innan boxare går in till arenan. Det hör liksom nästan till när det vankas brittiska boxningsmatcher inför storpublik.

Det har funnits massvis av exempel på lyckade sådana under 2000-talet. 2014 var det brittiska mellanviktarna George Groves och Carl Froch som fyllde Wembley Stadium. Då gjorde Groves en spektakulär ingång när han åkte in till ringen på en stor dubbeldäckare.

Annat exempel är när Valdimir Klitschko använde både studiopublik och tungviktslegendaren George Foreman för att producera en minnesvärd ingång mot David Haye.

Gårdagens väg in till ringen slog dock ändå något typ av rekord.

Det hela inleddes med en video där artisten Don McLean sjöng Furys favoritlåt American Pie till filmsekvenser som sammanfattade hans proffskarriär. Om allt ifrån de första åren, depressionen till de största segrarna.

Därefter gick hela brödraskaran Fury ut till publikens jubel med The Notorious Big och Juicy ur högtalarna. Det hela kulminerade sen i att Fury själv satte sig på sin kungastol högt uppe i Wembley samtidigt som ett fyrverkeri avlossades.

Den här entrén slår allt jag tidigare har sett. Tyson Fury är idrottsvärldens främsta underhållare.

3. Framtiden är ett oskrivet blad

Vad gör man efter att man slagit det europeiska publikrekordet för proffsboxning och uppnått sina största drömmar? Enligt Tyson Fury är svaret att man pensionerar sig för gott.

Jag tror honom inte ännu, jag behöver mer bevis. För bara minuter efter segern hade han redan hunnit bjuda upp UFC-mästaren Francis Ngannou till ringen och följt upp det med att prata om en karriär inom WWE.

Alternativen för Tyson Fury är fler än någonsin tidigare och det finns gott om personer som kan tänka sig betala dyrt för att se han igen. Nu är han på en sådan nivå att han på egen hand kan sälja ut Storbritanniens största arenor, oavsett vem han än möter.

En strategi kan vara att göra likadant som Floyd Mayweather gjorde i slutet av sin karriär. Sätta ekonomiska intressen framför de sportsliga och tjäna stora summor i matcher man i princip inte kan förlora.

Men pengarna känns inte som det centrala i Furys gärning inom sporten. Därför är det mest troliga alternativet att han väntar ut och ser vem som går segrandes ur Anthony Joshuas match mot Oleksandr Usyk i sommar.

En match mot vinnaren där hade varit om samtliga världsmästarbälten, dessutom det känns som att både Fury och Joshua är skyldiga fansen att till slut möta varandra. Om den matchen blir av hade de nog kunnat sälja ut Wembley Stadium två gånger om.