Nyheter

Fem "hypetåg" i UFC som spårade ur 2022!

Pezhman Pars

Publicerat november 5, 2022

By Pezhman Pars

Från mästare, till dopad och sedan bitter förlorare!

Vi börjar närma oss årets slut och UFC har återigen skämt bort oss med galor var och varannan vecka. I skrivande stund har 36 UFC-galor ägt rum och ytterligare sex stycken väntar innan årets slut. Fighters har kommit och gått, nya mästare har korats och en hel del fighters har lämnat organisationen. Det har också funnits många ”hype tåg” under årets, alltså fighters som efter en eller flera vinster fått väldigt mycket uppmärksamhet och spåtts en positiv framtid. Men den här artikeln handlar om alla de ”hype tåg” som spårat ut under året och förlorat både i oktagonen och popularitet.

Giga Chikadze – Fjädervikt

Giga kanske symboliserar bäst den våg av duktiga georgiska fighters i UFC. Efter sju raka vinster i UFC fick hans precisa sparkar mot kroppen även ett eget smeknamn, ”The Giga Kick” vilket veteranen Cub Swanson fick erfara när de möttes. En spark i levern och fighten var slut efter bara en minut. Efter det besegrade han tuffa brassen Edson Barboza via TKO, vilket var Chikadzes tredje raka vinst som inte gick till ett domslut. Han belönades med sitt första ”main event” i början av 2022 mot Calvin Kattar, som kom från en väldigt tuff förlust mot Max Holloway där han fick agera boxningssäck i 25 minuter och slogs till oigenkännlighet. Därför var det många som trodde att Chikadze skulle fortsätta sitt segertåg och ge Kattar sin andra raka förlust. Men så fel vi hade. Kattar gav Chikadze årets lektion i boxning och slag bokstavligen regnade ner över honom. Det var 25 nya minuter av en motståndare som användes som boxningssäck, men denna gång var Calvin Kattar i rätt ände av statistiken. Chikadzes segertåg i UFC tog slut där och sedan har han inte fightats mer. Det återstår att se om Giga Chikadze kan bli en titelutmanare igen, men med sina 34 år och långa mellanrum mellan varje fight är det just nu inte mycket som talar för det.

Sean Brady – Weltervikt

Det är alltid speciellt med fighters som är obesegrade. Att aldrig fått smaka på känslan av en förlust kan ge dig en känsla av odödlighet. Om så var fallet med Brady ska vi låta vara osagt, men med fem raka vinster i UFC där den mest meriterade var mot Michael Chiesa så var det många som trodde att Sean Bradys segertåg i UFC skulle fortsätta. Men då var han först tvungen att ta sig förbi Belal Muhammad. Och det var en uppgift för svår för Brady att hantera. Muhammad som har anklagats av fans för att vara för tråkig och bara någon som håller fast sin motståndare, visade sitt breda arsenal mot Brady och lyckades till och med besegra honom via slag i slutet på andra ronden. Sean Bradys hypetåg spårade ur och det rejält. Istället gav han nytt liv till Muhammads hypetåg som är väldigt nära en titelfight i divisionen.

Askar Askarov – flugvikt

I mars så fightades han mot Kai Kara-France där vinnaren skulle möta Brandon Moreno om en interimtitel. Nu drygt sex månader senare har Askarov, med endast en förlust i karriären (mot just Kara-France) gått skilda vägar med UFC. Att förlora mot Kara-France är inget att skämmas över, men likt Brady så försvann en del av mystiken när första förlusten kom. När han sedan inte lyckades hålla vikten (och rykten går om att han inte brydde sig om det heller) när han skulle mött Brandon Royval i oktober så gick Askarov från att vara en framtida titelutmanare i flugvikten till att helt och hållet lämna organisationen. Vart ryssen hamnar nu är oklart, men den nedåtgående spiralen Askarov verkar befinna sig i kommer inte vara allt för lockande för andra organisationer.

TJ Dillashaw – bantamvikt

Den 36-årige forne bantamviktsmästaren var innan sin dopingavstängning ansedd som en av divisionens absolut bästa någonsin. Förlusterna mot Dominick Cruz när han var som bäst och Henry Cejudo, kanske den bästa bantamviktaren någonsin tillsammans med Demetrious Johnson har åldrats med värdighet. När TJ kom tillbaka från sin avstängning vann han ett delat domslut mot Cory Sandhagen och fick genast slåss om titeln igen. Men han avslutades i andra ronden mot regerande mästaren Aljamain Sterling. Efteråt visade det sig att Dillashaw hade mörkat en axelskada han haft länge, där hans axel, enligt egen utsago, gått ur led 20-30 gånger under hans förberedelser inför fighten. Den gick även ur led nästan direkt mot Sterling och Dillashaw lyckades bara precis överleva första ronden för att sedan få duktigt med stryk i andra ronden innan domaren fick avbryta matchen. Att förlora en titelfight är inget att skämmas över, men att mörka en skada, ”kidnappa” divisionen och tvinga andra, friska, fighters att vänta för en titelfight är inget beteende som kan accepteras. Dillashaw har lyckats spåra ur sitt eget hypetåg, inte minst i alla intervjuer efter förlusten, som han inte har tagit väl. Bortförklaringarna och det bittra ”trash talket” efter en förlust är sällan smickrande, och frågan är om UFC är beredda att satsa på en fd dopad mästare som mörkar skador och håller upp divisionen?

Mackenzie Dern – bantamvikt

Den alltid leende BJJ-drottningen Mackenzie har pushats hårt av UFC för att bli någon form av affischnamn eller frontfigur i organisationen. Det har säkerligen med hennes bakgrun som BJJ-utövare att göra. Gå gärna in på youtube och skriv in hennes namn och ”bjj” så får du se varför hon betraktats som en av världens bästa utövare i sporten. Överföringen till MMA har inte varit lätt även om hon fick en flygande start med sex raka vinster. Men så fort hon har mött någon som varit nära en titelfight så har det blivit en förlust. Amanda Ribas, Marina Rodriguez och nu senast Xiaonan Yan är hennes tre enda förluster, men det har varit tydligt att Dern inte är den fightern UFC önskar att hon ska vara. Hennes senast vinst var ett delat domslut mot Tecia Torres, som många menade var helt felaktigt och borde varit en vinst för Torres.

Hon är 29 år och har fortfarande några år kvar på fightingscenen, men det finns inte mycket som visar att hon kommer ha något med en toppstrid att göra. I bästa fall kan hon bli en grindvakt till topp 10 i divisionen.

Bubblare:

Tony Ferguson – Weltervikt

Egentligen startade Tony Fergusons hypetåg att spåra ur redan 2020 när han mötte Justin Gathjie i en femrondare som kunde ha tagit slut mycket tidigare än slutet på femte ronden. Den skada som Ferguson åsamkade sig måste ha tagit några år av hans liv. Under 2022 mötte han Michael Chandler i maj, som med en vältajmad spark i hakan fick Ferguson att falla ihop som en kamel som lägger sig. I hans senaste fight mötte han Nate Diaz, en riktig veteranmatch mellan två väldigt omtyckta fighters med många förluster i ryggen. Även här blev det en förlust för Ferguson, som snart fyller 39 år. Frågan är om UFC ens borde ge Tony Ferguson flera fighter, sett till så mycket stryk som han fått i sina fighter?

Håller du med om listan? Vilka andra fighters tycker du borde vara med på listan?

Läs mer

ANNONS