Nyheter

Derséns boxningskrönika: En vecka efter SM - Branko Vincic stod för årets prestation

Publicerat december 17, 2022

By Philip Dersén

En vecka efter SM 2022 försöker jag här mig på att sammanfatta årets mästerskap. Det stora temat blir hur de flesta favoriter lyckades hantera pressen. Men största prestationen stod helt klart Branko Vincic för.

Branko Vincic
På bilden: Branko Vincic

Favoriterna levde upp till namnet

Det finns idag en del amatörboxare som är nästintill oslagbara på svensk mark i sina respektive viktklasser. Hampus Broman, Kevin Scott och Nebil Ibrahim är tre tydliga exempel. De två förstnämnda gjorde det alla förväntade sig och dominerade samtliga matcher fram till guldet. Nebil Ibrahim lyckades även han bärga ett nytt SM-guld, men sättet han gjorde det på stack ut. Då det saknades motståndare i hans ordinarie viktklass, fick han upp hoppa upp till 60 kilo. Det var på förhand en av turneringens mest konkurrenskraftiga. Med landslagsmännen Erduan Berisha och Hadi Hadrous i klassen, stod det klart att Ibrahim skulle åka på några rejäla utmaningar.

 Upsala IF:s stora stjärna visade dock ännu en gång att han en innehar en internationell klass. Efter en kvartsfinal mot Alvin Warukaga som bjöd på en respektingivande insats, besegrade han Malmö BK:s stora talang Hadi Hadrous i semifinalen. Det var tuffast möjliga lottning på vägen fram till finalen, då hans motståndare Erduan Berisha varit direktvalificerad till semifinalen, och på så boxats färre ronder. Det spelade till slut ingen roll. Nebil Ibrahim vann även där med 5-0 och blev utsedd till hela mästerskapets bästa seniorboxare. Han står just nu på toppen av svensk amatörboxning och är ett av få rimliga alternativ att ta sig ända till OS i Paris 2024. 

Branko Vincic avslutade Liridon Nuhas svit 

Liridon Nuha hade inte förlorat en match mot en svensk konkurrent på över fem åt. När han lottades mot förre detta proffsboxaren Hampus Henriksson fanns det en risk att segersviten skulle ta slut. Men efter en match som var bökig och stökig gick han vidare genom domslut. Det stora testet skulle istället komma i finalen, då Branko Vincic stod vid andra sidan i ringen. Redbergslids Vincic har på ett år gått från att vara en doldis till en hänsynslös segermaskin. Hela hans uppsyn är skräckinjagande när han fullkomligt kör över sina motståndare med sin muskulösa kropp och rakade huvud. Om han förra året stod för Sveriges klarast lysande genombrott, tog han i sig i söndags ända upp till den högsta av toppar. För mig var det inget snack. Hans  prestation mot Nuha ekade långt mycket längre än bara till Stockholm innerstad. Han helt enkelt musklade ut muskelmonstret. 

Nuhas långa segersvit är nu bruten och kanske även hans plats i landslaget är i farozonen. För om förbundet inte ger Vincic chansen i de större internationella turneringarna, är de helt enkelt ute och cyklar. Även om jag själv helst ser honom i proffsringen så snart som möjligt. Med tunnare handskar hade hans stil passat än bättre. 

Även Norrland och Max Englund kan boxas 

Extra kul var att se ”Norrland” leverera på seniornivå. Umeås Max Englund visade sig vara en vass 86-kilosboxare. Efter en kraftfull knockout i fredagens kvartsfinal, var det sedan poängsegrar som gjorde att han blev mästare. I finalen såg det stundom ut som att han skulle avsluta även den i förtid. Men Malmös Ajet Jusufi lyckades hålla matchen vid liv och den sista ronden blev mest en transportsträcka fram till Max seger med hjälp av hans tydliga längdövertag. 

Emanuel Rytterson imponerade i sitt första senior-SM

Att ta steget upp till senior från en tid av stora juniorframgångar kan vara tufft. Motståndarna är ofta mer utvecklade fysiskt och besitter en större ringvana. Just i den situationen befann sig Emanuel Ryttersson när han gick in till årets SM-turnering. I det vakuum som Anton Hellström bakom sig, fanns en chans för Ryttersson att sno åt sig den åtråvärda landslagsplatsen. Efter två välboxade matcher kunde han lämna som Svensk mästare redan under sitt första år som senior. Imponerande. 

 

Läs mer

 

Turneringens kommentering: 

De tekniska bitarna från SM-sändningen flöt på betydligt bättre än under förra året. Då var det stora problem hela helgen och under finaldagen gick inte streamen alls. Huvudkommentator för evenemanget var podden Ringhörnans skapare Paul Nilssen. Paul är alltid befriande ärlig och det var tydligt att han inte var rädd för att rikta kritik mot såväl boxare som funktionärer. När proffsboxaren Anthony Yigit satt med som bisittare fick de till ett skönt samspel och det höjde sändningen. Även förre detta proffsboxaren Klara Svensson satt med vid några tillfällen. Då var nivån en helt annan. Det mest slående var när Klara som är styrelseledamot i förbundet inte ens kunde se skillnaden på Nebil Ibrahim och Hadi Hadrous. Om inte ens en styrelseledamot känner till Sveriges bästa amatörboxare, varför ska då någon annan bry sig? 

Matchen vi missade: 

På förhand såg jag en eventuell final mellan tungviktarna Genti Morina och Gabriel Richards som turneringens bästa match. Tyvärr blev den inte ens av då Richards av någon anledning behövde lämna W.O. Kul för Morina att försvara sitt guld, men han hade nog helst velat vinna det inne i ringen. 

Det största rånet: 

De som dömde finalen i Super-Tungvikt borde hitta ett annat intresse. Kommentatorerna var inte heller nådiga i sin kritik. Att Kevin Järlinge bara fick med sig ett silver var turneringens största rån. 

ANNONS

Denna hemsidan använder cookies för att du ska få en bra upplevelse. Läs mer om vår integritetspolicy.