Exklusivt

Från doldis till trippelmästare: stjärnskottet om guldmedaljerna, att vara äldst inom sporten och om de stundande utmaningarna!

Publicerat

23 mars 2023

Nyheter

Från doldis till trippelmästare: stjärnskottet om guldmedaljerna, att vara äldst inom sporten och om kommande utmaningar!

Publicerat mars 23, 2023

By Lisa Melin Johansson

Med två svenska bälten och ett nordiskt är hon ett av medaljhoppen i det kommande världsmästerskapet. Men först på tur väntar en annan stor utmaning, då hon för första gången kliver in i oktogonen. Läs allt om detta och mycket mer i vår intervju med Irene Forssell Nilsson!

Irene Forssell Nilsson är tungviktsmästaren som fram till i höstas varit en doldis inom thaiboxning, då hon kom från ingenstans och skrällde till med ett guld i svenska mästerskapen. Ett SM som kom att bli hennes första och sista, då hon bara tre veckor senare fyllde 40 år och passerade åldersspannet för att tävla inom IFMA i Sverige – vilket också gör henne till den äldsta svenska thaiboxningsmästaren någonsin!

Forssell Nilsson är dock ingen nykomling i ringen: hon har ett gediget matchfacit inom kickboxning (totalt 14-4-0, varav 12 av matcherna är inom kickboxning), och blev 2019 svensk mästare i K1.
Maximum Sports tog ett snack med fajtern från Masters Gym Stockholm om att ta två bälten inom loppet av en vecka, att inte låta siffran på åldern begränsa idrottskarriären, och om de minst sagt spännande planerna framöver.

Läs mer: Svensk Thaiboxning 2023: Matcher, Schema, Rykten

Tog två bälten – på en vecka!

September 2022. Endast en vecka innan SM i thaiboxning, då de flesta andra deltagare toppar formen inför det kommande mästerskapet, åker Irene till Danmark och slår sig till ett nordiskt bälte i K1-kickboxning. Hon berättar om upplevelsen:

– På grund av pandemin har det varit svårt för mig att få motstånd, inte minst då jag tävlar i tungvikt där det finns relativt få utmanare med liknande erfarenhet som jag. Därav hade jag bara gått en enda klubbmatch sedan 2019, då jag tog SM-guld i K1-kickboxning. Nordic Open (nordisk tävling i kickboxning) blev min uppvärmning inför SM i thaiboxning, som gick av stapeln några dagar senare.

– Matcherna i Nordic Open gick i C-klass så jag hade massa skydd på mig – jag såg det som sparring. Med den inställningen var jag inte särskilt nervös, min ambition var att ha en kul helg i Köpenhamn tillsammans med min coach Tamer, mina klubbkompisar från Masters Gym, och min man Micke som följde med. Faktum är att Micke inte missat en enda av mina matcher, någonsin!

Läs mer: Efter blodiga kriget – ”Supafly” återvänder till Zone för möte med farlig doldis

Att delta i SM i thaiboxning var en väldigt stark upplevelse för Irene, inte minst finalen där hon mötte meriterade Anna Strandberg från Impact Gym. Strandberg, som är en riktig veteran inom sporten och tidigare har plockat på sig bland annat ett VM-guld, gjorde comeback 2022 efter ett par års frånvaro från tävlandet.

Trots nervositeten av att gå upp mot en mycket mer rutinerad motståndare, kunde Forssell Nilsson njuta av finalen.

Vunnit över flera världsmästare

– Jag blir alltid lite nervös innan match, det känns som att blodet fryser till is och hjärtat börjar slå snabbare, men inför finalen kunde jag koppla ihop den känslan med eufori – en lycklig snarare än obehaglig känsla. Just det kändes som ett stort steg i min personliga utveckling. Och det är till stor del därför jag älskar att tävla. Att få kastas mellan olika känslor, lära mig att hantera dem och därmed växa som människa.
Att vinna är en bonus, en väldigt kul bonus. Oavsett hur jag presterar på tävlingar är den personliga utvecklingen alltid min kärna. Jag slår sällan på mig själv för att jag ”inte gjorde bättre ifrån mig”, utan utvärderar i stället mina tankar och handlingar, och vad som ledde fram till det.

– Därför tror jag inte heller att jag ”är någon” bara för att jag vann SM och för att jag har vunnit över flera världsmästare. Om två duktiga fajters möts i en ring måste en av dem vinna och en förlora. ”Det är den med starkast psyke som vinner” brukar min coach Tamer säga. Han är klok, och påminner mig om att motståndaren är precis som jag: två ögon, en näsa och en mun. Det avdramatiserar alltihop.

Läs mer: Intervju med Vilda Ekhorn om stenhårda matchen på Sthlm Fight Night

Debuterar som proffs

Näst på tur för Irene Forssell Nilsson väntar proffsdebuten på Zone Pro League (ZPL) den 1:a april i Göteborg, där hon möter ingen mindre än regerande världsmästare Angela Mamic. Ett möte som Irene under lång tid drömt om.

– Angela har ju tävlat för landslaget så länge jag kan minnas känns det som, men jag reflekterade faktiskt inte över att chansen fanns för oss att mötas förrän vi anmälde mig till SM. Tyvärr fick vi inte dela ringen den gången, men jag har förberett mig mentalt för att möta henne. Angela är en av få svenskor jag har kvar att möta, så det ska bli spännande. Det är kul att ha ett så tydligt mål med träningen, på sätt och vis blir det lite mer meningsfullt.

Karaktäristiskt för ZPL, som är en mixad thai- och MMA-gala, är att även thaiboxningsmatcherna äger rum i en oktogon-bur i stället för en ring. Även det blir första gången för Irene.

– Att mötet sker i bur i stället för ring spelar mindre roll för mig. När klockan ringer ser jag bara en sak: min motståndare. Och jag hör bara en sak: min coach Tamer. Vi har en plan, och jag är i ännu bättre form än vad jag var i under SM – då folk sa att jag var i mitt livs form. Både jag och Angela är rutinerade, och fysiskt och mentalt starka, så publiken på ZPL kan definitivt förvänta sig ett krig.

Siktet inställt på VM i Bangkok

Efter proffsmatchen i Göteborg är det dags för nästa målsättning: VM i Bangkok, som går av stapeln 4-13:e maj. Ett mästerskap som, liksom förra årets SM, blir Irenes första och sista, då hon passerar den övre åldersgränsen för att tävla inom IFMA.
Hon berättar om känslorna när hon fick erbjudandet om att representera Sverige, och om sina chanser till medalj.

– Jag grät när jag fick förfrågan från landslaget, och då är jag inte den som gråter särskilt lätt. När jag får landslagskläderna kommer jag aldrig ta av mig dem, säger hon med ett skratt.
Detta är verkligen once in a life time för mig, jag är så tacksam för möjligheten. Jag kommer tävla i -75 kg i stället för -71, då Angela vann VM i den klassen förra året, och ska få chans att försvara sitt guld. Det är bara bra, då behöver jag inte fundera så mycket på mat och vikt, utan kan lägga fokus på att vara stark och ha kul. VM blir en häftig upplevelse som jag kommer värdera högt.

– Efter att ha kollat på motståndet i min viktklass på tidigare internationella mästerskap känner jag stort självförtroende inför VM, min stil är annorlunda än vad de är vana vid – det kommer gå bra för mig.

– Det är lite lustigt att Angela och jag möts på ZPL en månad tidigare, för att sedan åka till Thailand och tävla tillsammans. Men jag ser oss inte riktigt som motståndare, utan snarare som kollegor i olika organisationer på ett stort företag, som strävar åt samma håll. Vi vill alla att thaiboxningen ska växa och få större publik och fler utövare – det blir roligare så.

Som de flesta svenska fajters vet är livet som idrottare allt annat än glamoröst, då de allra flesta måste kombinera idrottskarriären med heltidsarbete för att gå runt ekonomiskt.

– Jag hoppas på att kunna få sponsring, då det även i proffsmatcher knappt finns några pengar. Framöver siktar jag på att matcha som proffs, gärna internationellt, och då hade sponsring gjort enorm skillnad för min karriär.

Läs mer: Stjärnskottet Amir El-Dakkak: ”Jag vill inte vara som alla andra”

”Vi gör det här tillsammans”

Att dra igång en storsatsning på sin idrott hör knappast till vanligheten bland 40-åringar, men i Irenes liv spelar thaiboxningen huvudrollen, och hon uttrycker stor tacksamhet till dem som bidragit till var hon befinner sig idag.

– Jag har allt att tacka min tränare Tamer och mina vänner på Masters Gym, utan dem hade jag nog aldrig orkat vara så konsekvent, trots trötthet och skador. De gör mödan värd. Att varje kväll gå till klubben känns som att komma hem, jag trivs så bra där. Tamer, som tränat mig sedan jag började med sporten för 13 år sedan, är inte enbart duktig på träning och tidigare framgångsrik fajter, utan också utbildad inom idrottspsykologi. Det har hjälp mig mycket.

– Och förstås, ankaret i mitt liv: min man Micke. Som stöttar mig genom allt, men också hjälper mig dra i bromsen när det blir för mycket. Vi gör det här tillsammans, alltid.