Exklusivt
Renato Vidovic förlorade synen men behåller fighterhjärtat
Renato Vidovic
Västerås Arena den 3 juni 2023.
MMA-fightern Renato Vidovic ligger på rygg inne i buren och håller händerna pressade mot ansiktet. Strålkastare, kameror och all uppmärksamhet är riktad mot honom, men inte alls på det sätt som han hade önskat. Läkarpersonalen står böjda över honom och i publiken hörs ett dovt sorl som balanserar mellan otålighet och oro. Kvällen skulle kröna MMA-Sveriges första flugviktsmästare men kom istället att bli en påminnelse om vad fighters offrar för att tävla i toppen.
Vad är du villig att offra för att göra dina drömmar till verklighet?
Att en fighter hamnar på rygg i en MMA-match är inte sällsynt, men Vidovic har varit i tillräckligt många slagsmål för att veta att detta är något utöver det vanliga. Efter mer än tjugo matcher som amatör- och proffsfighter så har han lärt sig att kämpa vidare trots smärta och trötthet. Men det finns nivåer av lidande, något som Vidovic har kommit att göra sig bekant med under åren, inte bara som fighter.
2006 var han med om en förödande bilkrasch som lämnade honom med spräckt skalle och svävandes mellan liv och död. Men vad ingen visste då var att han skulle göra en full återhämtning och göra comeback som atlet. Precis som ingen visste i juni 2023 att Renato skulle försöka återvända till buren senare samma år utan framgång.
Och ingen visste att när han väl fick chansen att tävla på nytt så skulle det bli för sista gången.
MISSA INTE:
- Obesegrade William Swärd har lasersiktet inställt på proffskarriär!
- MMA-talangen Nina Back har framtiden utstakad: ”Jag har allt nerskrivet”
- Norska supertalangen Arlind Berisha: ”Jag vill gå matcher som tar mig till UFC”
I februari 2024 står Renato på nytt i buren i Västerås, redo att göra det han gör bäst. Förberedelserna har gett resultat och han känner sig både självsäker och redo att implementera sin strategi. Men redan i första ronden träffas han med ett hårt slag på samma öga som i juni.
Allt blir suddigt, Renato ser dubbelt och alla försök att triumfera reduceras till att endast överleva. I takt med att minuterna passerar så blir det tydligt att något är fel, men vidden av skadan kommer inte att göra sig känd förrän han var långt ifrån strålkastarnas ljus och den vrålande publiken. Istället blir det i nattmörkret, tre dagar efter matchen. Vidovic vaknar av en intensiv smärta och tvingas rusa till sjukhuset.
Väl på sjukhuset står det klart att Renato har en fraktur i ansiktet där både luft och blod har samlats. En aggressiv infektion löper dessutom amok i hans kropp och skapar en förödande situation som tvingar läkarna att agera omedelbart. Han genomgår en akutoperation och det är först efter ytterligare två operationer som läget stabiliseras.
Mellan operationerna fick dock Vidovic reda på något som skulle styra hans liv i en ny riktning – igen. Innan den andra operationen får Renato beskedet att han permanent kommer att förlora synen på vänster öga.
– Det var en mörk känsla, berättar Renato för Maximum Sports. Jag var rädd, ledsen och väldigt arg. Jag opererades bakom vänster öga med endast lokalbedövning under de två första operationerna. Det var nästan det mest traumatiska av allt. Känslan och ljuden av att någon gräver bakom ditt öga och att personal håller fast dig. Det kommer för evigt att finnas inpräntat i skallen.
Photo via FCR + Renato Vidovic
”Jag ångrar ingenting”
När Renato var med om bilolyckan var det många som trodde att han aldrig skulle träna på det sätt som han gjort sedan dess, än mindre ta sig till toppen av sin viktklass som proffsfighter.
Bilolyckan lämnade honom med ett stort ärr över huvudet och kampsporten lämnade honom blind på vänster öga. Trots detta vägrar Renato att vika sig för omständigheterna. Istället sätter han siktet på horisonten och nya utmaningar.
– Fighting har varit en del av mig i tolv år nu, jag har dagligen fokuserat och offrat allt för detta, säger han. Målet från början var ju att överhuvud taget kunna träna MMA vid 22 års ålder, något som var ”omöjligt” enligt många efter min bilolycka. Jag lyckades med så mycket mer än vad som var tanken från början.
– Jag är stolt över den resan jag fick göra, men hade jag fått önska så hade jag hållit på i tio år till. Men det är stor skillnad på att önska något och att på riktigt vilja något. Sedan har givetvis de fysiska skadorna varit en utmaning. Men allt läker, och det som inte läker får man lära sig att leva utan och med. Jag har varit prövad förr, och i slutändan väljer jag att bli ännu mer tålig av det.
Man förlorar något. Man vinner något.
För Renato har tiden sedan skadan resulterat i att han inte tränat MMA en enda gång sedan februari. En tvärvändning från hans tidigare liv som proffsfighter. Återhämtningen har fått ha sin gång och kroppen samlar på nytt kraft. Men det är energi som för första gången på mycket länge inte kommer att investeras i hans MMA-karriär.
Renato jobbar vidare som personlig tränare och utvecklar sitt eget bolag med coaching i fokus. Han har också siktet på att genomföra sitt första maraton i september.
Fighterhjärtat brinner vidare, men i en annan form.
Passionen för att tävla och utvecklas tar han nu med sig i andra områden i sitt liv. En gång fighter, alltid fighter, och med det kommer konsekvenser som han varit medveten om sedan första dagen.
– Det är omöjligt att förstå om man inte vandrar den stigen själv, berättar han. Besatthet är svårt att förklara. Balans är inget alternativ i den världen. Du bara måste, oavsett något annat.
– Detta har inte förändrat min syn på kampsport över huvud taget. Kampsport kan ge mycket allvarliga konsekvenser. Till och med proffsavtalet tar specifikt upp situation vid ett eventuellt dödsfall. Men kampsporten är fortfarande en stor del av den jag är, och jag ångrar ingenting.
– Visst, nu i efterhand är det lätt att se tillbaka och tänka att man skulle gett upp matchen, kanske kastat in handduken efter första ronden. Kanske hade man kunnat rädda synen då, och jag hade kunnat fortsätta tävla idag. Men det är lätt att vara efterklok. Man måste vara okej med att det kan gå åt helvete om man sätter sin fot i buren eller ringen. Alla fighters bör vara införstådda med det iallafall, men det är just det som skiljer oss från alla andra.
Vad är du villig att offra för att göra dina drömmar till verklighet?
– Eftersom situationen utspelade sig som den gjorde, och det är bortkastad tid på att tänka ”om” eller ”men”, så är det absolut viktigaste jag lärt mig från detta att aldrig sluta slåss för det jag vill, fortsätter Renato. Trots att jag bara såg på ett öga, och hade bruten näsa och ansiktsfraktur, så gav jag aldrig upp, jag slutade aldrig att slåss. Jag genomförde alla tre ronder. Jag visste i princip att jag skulle förlora efter första ronden. Men jag lät honom inte avsluta mig, jag avslutade två ronder on top, och det blev en symbol jag tar med mig för alltid i livet.
– Livet går vidare. Jag tänker inte vika ner mig för det här och detta är bara ett nytt kapitel. Min innersta krets vet att jag absolut inte är klar och de vet att jag kommer fortsätta att göra exakt det som jag älskar mest i livet, varje dag. Mina barn kommer växa upp med en förebild.