Exklusivt

Är Samuel Bark redo att inta tronen som Sveriges nästa UFC-stjärna?

Publicerat

Previous1 of 2

Högst upp i svensk MMA står en tom tron och väntar på sin nästa arvtagare – en ny kung som kan bära fanan för svensk MMA in i framtiden.

Innan Alexander ”The Mauler” Gustafsson fanns det inte ens en tron. Han var pionjären som gjorde att sporten gick från en subkultur till att etablera sporten i Sverige. Efter att tronarvingen Khamzat Chimaev valde att lämna Sverige är nu frågan vem som kommer att bli nästa svenska UFC-stjärna. Någon måste ta över – frågan är bara vem.

Framgångssagan Andreas “Bane” Gustafsson, som nyligen säkrat kontrakt, datum och plats för UFC-debuten, står långt fram i ledet, och samtidigt fortsätter gym som Allstars sin satsning med både svenska och internationella fighters. Flera har redan satt sitt avtryck i UFC, medan andra står och knackar på dörren.

Jag tror dock inte att nästa svenska superstjärna kommer från någon av de svenska storstäderna. Nej, jag tror att nästa svenska UFC-stjärna kommer från Halmstad: Samuel Bark.

– Jag är redo att hoppa in i UFC direkt, vilken chans som än ges. Jag är ju fjäderviktare och cuttar egentligen inte särskilt mycket vikt, men jag kör likväl i lättvikt om de behöver mig. Jag går upp till weltervikt, mellanvikt, vad som helst – ge mig bara chansen så kommer jag visa att jag är värd den!

Plötsligt är vi där. Mitt bland de heta dammiga gatorna i Thailand, omgivna av kokosplantager och hör gongongen ljuder bland publik i linnen tryckta med “Chang Beer”. Varje gång Samuel Bark slåss lyckas han kapsla in känslan av det thailändska arvet.  Om det är hans höga guard, musiken som följer honom, eller hans val av att troget slåss i shortsen som ger mig den känslan vet jag inte. Jag vet bara att jag vill se mer av det. 

– Jag är inte i buren för att kramas, jag är där för att göra skada och bjuda publiken på spektakulära knockouts – precis som UFC gillar det.

Samuel Bark gör ett intryck på mig som inte många fighters gör. Hans stil är lika delar rå som publikfriande. Varje slag, varje steg han tar känns som ett eko av de otaliga timmar han tillbringat i de thailändska gymmen. Hans lowkicks ekar ut genom tv-skärmen och får oss i Sverige att rygga tillbaka.

– Min thaistil och all den erfarenheten jag tar med mig från Muay Thai hade varit något unikt i UFC. Jag har gått den hårda vägen, tränat riktig thaiboxning old school style under Sangtiennoi. Ta inte mitt ord för det, fråga legendarer som John Wayne Parr och Enson Inoue om de tycker jag är redo och hör vad de säger. Jag är beredd att ta med mig den mentaliteten från Thailand hela vägen in i UFC-oktagonen och upp mot världstoppen.

Vi pratar trots allt om MMA. De flesta fighters som klättrar snabbt på karriärstegen inom MMA följer ett bekant mönster: De har sedan ung ålder fostrats i brottningens hårda skola, inte sällan i bergen under gamla regimers styre, för att sedan förvandla sin brottning till dominans.

Brottningen är inte längre bara en del av sporten, utan har under det senaste decenniet blivit själva grunden för att nå framgång. Så när Samuel Bark kliver in i buren har många tvivlare i tv-soffan redan sin bild klar: ”Stå upp kan han, men vad händer när han väl hamnar på marken?”

– Det är inte många som vågar stå med mig, men ingen lyckas hålla mig nere heller. Ingen kan kontrollera mig på marken. Tar de ens ner mig så studsar jag upp varje gång. Senast tog jag själv topposition på en BJJ-svartbältare och avslutade honom med armbågar.

Artikeln fortsätter – Tryck NEXT för att läsa vidare!


MISSA INTE


Förväntningarna är redan infriade, men för den sakens skull försvinner inte ifrågasättandet. Tvivlarna kommer alltid att höja rösten, och Samuel kommer alltid att höja guarden. Han blir en påminnelse om att brottning inte behöver vara den enda vägen till framgång i MMA. Han visar att med tillräcklig skicklighet och vilja kan den stående delen inte bara vara underhållande, utan minst lika mäktig.

– Hur många fighters har vi inte nu i UFC som tar flera månader eller år mellan sina matcher och drar sig ur konstant? Jag kan fightas ofta och ta matcher på kort varsel, det har jag visat gång på gång. Dana White, Sean Shelby och Mick Maynard vill ju ha underhållande fighters som bjuder på brutala matcher. Kolla på min MMA-debut vad som hände där, eller mina matcher i Cage Warriors!

MMA går ut på att vinna, visst. Men ibland är känslorna och minnena en fighter skapar och lämnar efter sig ännu viktigare. Dana White, Sean Shelby och Mick Maynard vet givetvis detta och efter en lång tid i brottningens era verkar en ny trend ta vid.

Även om jag själv är oerhört svag för långsam press i halvguard mot buren, börjar UFC formas mer och mer till en organisation där ett bra record inte längre garanterar något kontrakt – titta bara på Muhammad Mokaev. MMA är en kompromisslös sport, men för en person som Samuel, som bemästrar konsten att kombinera vinst med show, finns det stora belöningar att hämta.

– Jag är regerande mästare i UAE Warriors, som är en av världens största regionala MMA-organisationer. Jag har vunnit flera matcher på de största europeiska MMA-galorna, blivit rankad etta i OKTAGON, gått 3-0 i Cage Warriors och kommer från en knockoutvinst på Sveriges största gala AFN. Jag är 11-2 i MMA nu och har snart gått 100 matcher i min karriär. Jag har mästartitlar i tre sporter vid det här laget och tycker att jag har bevisat mig nog för att få chansen.

Att vara arvtagare är inte enkelt. Det krävs rutin och en känsla för att alltid hitta rätt under press. Och mer än någon annan organisation handlar UFC om att prestera på beställning. Med snart 100 matcher i ryggen går Samuel Bark in i buren med erfarenheter som få kan mäta sig med.

– Är det fortfarande några tvivlare därute, ta in mig då så kommer jag visa hur fel ni har! Allt jag ber om är en chans. Möjligheten att fortsätta jaga min dröm och fightas i UFC, där jag vet att jag hör hemma.

En sak vet jag. Jag är inte en av dem som tvivlar.

Previous1 of 2

Click to comment
Exit mobile version