KRÖNIKA: Varför beefar svenska MMA-galor mer än fighters som faktiskt slåss?

I dagarna kunde Maximum Sports avslöja att Viaplay, som länge befunnit sig i en ekonomisk kris, slutar sända svenska MMA-organisationen Superior Challenge.

Först fanns indikationer på att man ändå tänkte fullfölja den inplanerade ”Legends”-galan den 25 maj, genom pay-per-view på TrillerTV. Men i slutändan valde man istället att ställa in Superior Challenge 27 – för andra gången i rad.

Reaktionerna lät inte vänta och på sociala medier visades ingen nåd. Genast spekulerades det kring om detta skulle bli ”spiken i kistan” för Sveriges äldsta och mest etablerade MMA-event, och rivalpromotorn Zlatko Ostrogonac från FCR MMA skulle snabbt fram och håna organisationens missöde på sin personliga Instagramsida.

Personer med starka kopplingar och lojaliteter till diverse andra svenska galor har flitigt hållit igång diskursen online sedan nyheten släpptes. Man säger sig ofta tycka synd om fighters som får inställda matcher, men tycks i själva verket mest vilja ta tillfället i akt att plocka billiga poäng och pika en konkurrent.

Och någonstans där har vi kollektivt ett fundamentalt problem i svensk MMA.

Som visar sig och upprepar sig gång på gång igen.

Ibland gillar jag att ta ett steg tillbaka och observera mänskligt beteende. Det kan många gånger vara ganska fascinerande att bara zooma ut och studera hur allting rör sig. Många tror att deras skit inte stinker, vilket är ganska roligt.

Kasta inte sten i glashus, är nog ett talesätt som många bör komma ihåg att ha med sig där någonstans i bakhuvudet. För i slutändan sitter vi alla i samma båt.

När jag vet att vissa organisationer knappt ens betalar en spänn till vissa proffsfighters och många kör med modellen att rentav utnyttja och manipulera sina fighters, så upplevs vissa utspel om Superior Challenges situation som otroligt skenheliga när det är fighters som man säger sig värna om.

Sanningen är att de flesta svenska MMA-organisationer är sig lika. Produkten alla säljer är i grund och botten svensk MMA. För gemene man kvittar det egentligen om det rör sig om Superior MMA, FCR MMA, AFN MMA eller Wolf MMA. Man delar ändå på många fighters och har sin egna lilla usp eller twist på en annars snarlik produkt.

Samtidigt har var och en något unikt de erbjuder svensk MMA. I Superior Challenge har detta främst varit tittarsiffror och spridning i media på sistone. De byggde upp sporten i Sverige, bidrog starkt till att göra den folklig och har på senare år haft fighters i Nyhetsmorgon och diverse morgonstudior för att prata om sina matcher som sedan sänts på nationell TV och Viaplay.

Något ingen annan svensk gala kunnat erbjuda i samma utsträckning.

Att de nu förlorat sitt sändningsavtal resulterar i ett tapp för svensk MMA som helhet och är inget att jubla över. Det är ett minus på svenska MMA-kontot.

Vissa av de som skrattar kan knappt få sin egen stream att funka eller ens drömma om att arrangera en gala med liknande produktionsvärde. Det är inte så att Viaplay går och signar någon av dem istället utan det är en stor aktör som nu väljer att satsa mindre på MMA i Sverige, helt enkelt.

Superior Challenge har länge legat före övriga fältet sett till avtryck, nivå av fighters och sändningskvalitet. Sedan har nyare organisationer kommit fram först när sporten vuxit till sig i Sverige, och utmärkt sig på mer moderna sätt genom exempelvis genomslag i sociala medier och egna samarbeten med tyngre aktörer.

Andra galor är bara där, som utfyllnad, för att de också vill vara med och leka.

Men när våra gemensamma krafter, för allas bästa, bör ligga på att få svensk MMA som helhet att växa – så väljer man istället ofta att slåss med allt man har för att försvara sin lilla plätt till marknadsandel och trycka ner, förlöjliga och motarbeta varandra.

Lite sådana tendenser tycker jag mig återigen se i detta fall, tyvärr.

Missförstå mig rätt, jag gillar ju att röra om i grytan och tycker det är både kul och sunt när det beefas i svensk MMA. En och annan skandal håller sporten vid liv och det är aldrig fel med lite friendly fire. Tjafs och drama är en del av charmen.

Däremot bör vi ej skjuta oss i foten.

För rätt vad det är så är det din egen business som sitter i skiten.

Av någon anledning tycks svenska MMA-nyhetssajterna ha begripit detta, när man på senare år börjat våga ge varandra cred och samarbeta desto mer efter en längre tid av extrem rivalitet och konkurrensrädsla. Jag brukade själv vara en som stångades rejält med mina branschkollegor, men jag upplever att svenska medierna i det stora hela har blivit mer kamratliga och mindre hetsiga.

Kanske kan även galorna hitta dit tids nog, liksom vissa av de nyare medieprofilerna som börjar ta parti.

Att FCR tar tillfället att dissa Superior Challenge har jag i och för sig förståelse för, med tanke på att Zlatko Ostrogonac refererade till en tidigare kommentar från Superiors Babak Ashti om hur de två organisationerna befinner sig på helt olika bollplaner, från en intervju med mig som kanske inte åldrades så väl.

Samtidigt är FCR uppenbart nojiga för konkurrens själva, och använder i sin tur liknande retorik om nivåskillnad mot exempelvis nykomlingen AFN vars galor fått stor uppmärksamhet på kort tid.

Jag tycker visserligen att Superior Challenge har varit alldeles för arroganta som organisation med sin ”fake it till you make it”-approach, som till viss del slår tillbaka nu. Man hävdar sig vara störst i Europa efter KSW, alltså större än bland annat Cage Warriors vilket är lite skrattretande. Så en dos ödmjukhet hade varit nyttigt.

Alla mår bättre av att ha fötterna på jorden.

Med det sagt vet jag att det var flera saker som ledde till detta tråkiga beslut som många inte känner till, och att fighters som drabbas av den inställda galan erbjuds ersättningsmatcher. De ville förstås inte ställa in sitt event men landade vid det valet efter en rad omständigheter som inte bara hade att göra med Viaplay, även om det givetvis var en avgörande faktor.

Jag har inte alltid varit det största fanet av Superior Challenge och dess ledning, men jag har otroligt fina minnen från deras galor och var genuint taggad då jag tyckte ”Legends”-kortet var redigt stacked. Jag hoppas verkligen att de återfinner sitt fotfäste och når ett jämförbart sändningsavtal med någon annan av de aktörer man just nu för dialog med. Något säger mig dock att flera andra nu snarare hoppas på att Superior Challenge ska dö ut istället, och där har jag svårt att begripa varför man måste in och plocka lågt hängande frukt.

I nuläget känns det fan som att organisationer beefar mer sinsemellan än de fighters som faktiskt är där för att slåss. För att inte tala om alla de interna intriger som ni läsare och vardagsfans sällan blir varse.

Jag skulle vilja komma med en liten vänlig påminnelse om att hela svenska MMA-scenen fortfarande är en liten ankdamm och en fis i MMA-rymden. Istället för att konstant slåss om vem som är störst, bäst och vackrast i vårt lilla land till varje pris så finns ofta mer produktiva sätt att utvidga marknaden och skapa bättre förutsättningar för allesammans.

Steg ett är att inse att det som drabbar Superior Challenge faktiskt drabbar hela bollplanen, och inte bara deras beskärda del.

---

Det här är en krönika av Ashah Tafari. Åsikterna är skribentens egna. Följ @SvenskMMA på Tiktok för analyser och nyhetsklipp!