Nyheter

Fegisarna i MMA-media lyser med sin frånvaro

Simon Alvhed Wolving

Publicerat januari 15, 2023

By Simon Alvhed Wolving

Jag hade egentligen tänkt publicera en helt annan krönika idag. Faktum är att jag inte ville röra detta ämne alls, jag kände att det rapporterades tillräckligt om det; trots det sitter jag här idag och knappar på min dator. Jag pratar givetvis om UFC-bossens osmakliga hustrumisshandel (japp, jag sa det).

Ämnet i sig är avhandlat

Lite förtydligande här, jag kommer inte diskutera händelsen, den är vad den är och har rapporterats väl, det är inte syftet med denna krönika. Med det sagt så vill jag ändå understryka hur patetisk jag tycker handlingen är. Jag har noll sympati för herr White. Jag tycker att han är en skam för sporten och jag känner noll intresse att kolla ett UFC-event någonsin igen. Sen vet jag att jag kommer göra det ändå, men just nu, i skrivande stund är jag inte särskilt imponerad av UFC och dess moderföretag.

Med det sagt, vad är det då jag vill ta upp idag? Jo, jag är här för att rikta en känga mot de stora namnen inom MMA-sfären, de med enorma plattformar och otaliga lyssnare. De som valt att säga noll. Dessa personer som bygger sitt brand på att vara toughguys och inte vara rädda för att diskutera någonting alls, obundna frispråkare som alltid tar de tuffa diskussionerna…enligt dem själva.

Några av de största

De jag faktiskt har i åtanke är Chael Sonnen, Michael Bisping och Joe Rogan med ett hedersomnämnande för Daniel Cormier som på något sätt lyckades prestera sämre än de som inte sagt någonting alls.

Läs mer

Jag har aldrig hymlat med hur jag känner för Pseudovetenskaps-  och missinformationsmogulen Rogan; jag tål honom inte. Däremot har jag alltid funnit ett värde i Sonnen och Bisping. Jag tycker att de har fyllt (och fyller) en väldigt god funktion inom MMA-sfären, och jag antar att de fortfarande gör det, de har bara haft ett fall from grace i min bok. Lite samma med DC, kan man ogilla honom?

Jag förstår hur ett jobb fungerar

Till er som tänker att jag inte förstår att de har anställningar eller åtminstone intressen som är ihoptrasslade med UFC och i förlängningen med Dana så jo, jag vet, jag förstår. Det förändrar dock inte att jag ser dem som hycklare när de säljer en ”jag säger vad jag vill”-attityd, och sen kommenterar de inte detta.

Någonstans känner jag att jag inte vet vad som är värst, om de hade sagt att de stöttade Dana på något vis eller att de inte säger någonting alls. Det första hade ändå någonstans gjort dem till ämne för direkt kritik på ett specifikt ämne men genom att inte säga någonting alls så blir de mer ifrågasatta (av mig åtminstone) som personer och på deras integritetsgrunder. Och på tal om att inte veta vad som är värst, jag vet inte om det är bättre att som Bisping, Sonnen och Rogan bara blunda och tiga eller som alla våras favoritnallebjörn DC, säga något som kvalar in som det absolut dummaste, svagaste uttalandet någonsin. För er som missat det sa han i korta drag ”Det han gjorde var fel och han har själv sagt att det är fel så då ska vi främst fokusera på att hans familj ska få det bra”…..va? Vad i hela fridens namn är det för ryggradslöst uttalande? Han sa att han gjort fel så då släpper vi det? Det är bara vekt.

Någon som dock lyste upp i detta är den självutnämnda kungen av MMA-media, Ariel Helwani som faktiskt gjorde en halvtimme lång video där han pratade ut, både om Danas handlingar men också om varför det är utmanande att ”attackera” White, hatten av till dig herr Ariel.

Var är era ryggrader?

Jag vill egentligen inte säga så mycket mer med denna krönika än vad jag redan sagt, de stora tuffa MMA-männen med sina stora plattformar är sopor, ryggradslösa, integritetslösa fegisar…simple as that. Arbetskontrakt, avtal och symbiosarrangemang i all ära, men finns det ingen gräns för när man känner att nog är nog?

ANNONS