Boxning
Derséns boxningskrönika: Hur går det för våra svenska proffsboxare?
Nyheter
Derséns boxningskrönika: Hur går det för våra svenska proffsboxare?
Publicerat november 13, 2022
By Philip Dersén
Vi är just nu inte bortskämda med svenska framgångar i proffsboxningens värld. Men hoppas kan man alltid. I veckans boxningskrönika ger jag mig på att kolla hur det går för våra svenska proffsboxare år 2022.
Proffsboxningens vara eller icke vara i det svenska samhället har länge varit en omdiskuterad fråga. Från 1950-talets proffsgalor då både Ullevi och Råsunda kunde säljas ut är vi numera långt ifrån. På sin höjd är det mindre lokaler i Ystad och Örebro som säljs ut. Men ingen skugga ska falla över de få eldsjälar likt Kamran Kabinejad och Armand Krajnc som fortfarande arrangerar galor i Sverige. De gör så gott de kan i dagens klimat.
Efter att förbudet till slut hävdes 2007 har det sakteligen börjat anordnas galor på svensk mark igen. Men regelverket är fortsatt stramt, vilket gör det svårt för arrangörer att få ekonomi i sina satsningar. Bara den detaljen att galor måste spika sina matcher månader innan gonggongen går, förlamar. Allt som oftast är det också bara kortare matcher med 4-6 ronder som tillåts. Då är det svårt att bygga upp något större intresse.
Men även om den inhemska proffsboxningen är på kraftig tillbakagång, finns det ju fortfarande en möjlighet att göra sig en karriär utomlands. Jag försöker därför i den här krönikan spåna kring hur det egentligen är ställt med våra svenska proffsboxare anno 2022.
De största stjärnorna
Badou Jack
Hur jag än vrider och vänder på det så kommer jag inte runt att det mest logiska vore att börja med de allra största namnen. Stjärnorna. Badou Jack är kungen av svensk proffsboxning och har varit det ett bra tag. Med sina 8 VM-matcher och 2 VM-bälten har han banat vägen för Sverige på andra sidan Atlanten. Som en av Mayweather Promotions stora affischnamn var han en relativt stor stjärna även globalt runt mitten på 2010-talet. Nu är situationen en helt annan. Efter att Badou lämnat sitt gamla stall och USA för Arabvärlden har också de stora matcherna uteblivit. Någon VM-match har det inte varit tal om sedan förlusten mot Jean Pascal 2019 och det smärtar. För trots att han radat upp 5 segrar sedan dess, är det mot betydligt sämre motstånd. Nej, Badou Jack är vid 39-års ålder förbi sin storhetstid.
Otto Wallin
Tungviktaren ifrån Sundsvall som gått och blivit amerikan. Otto Wallin är enkel att gilla. Med sitt norrländska lugn och tålamod har han sakta men säkert växt in i toppen av tungviktsdivisionen. Efter en noggrann satsning hemma i Skandinavien hade han byggt upp ett obesegrat record på 20 vinster under 2019. Belöningen blev att han fick miljonbelopp på banken och en match mot brittiske världsmästaren Tyson Fury i Vegas. Efter en bragdartad insats gav slog Otto upp Furys ögonbryn och det slutade med en hedersam poängförlust.
Numera bor Otto Wallin i New York, men mycket mer efter matchen 2019 har det inte blivit. 4 matcher har vunnits men precis som i Badou Jacks fall har motståndet varit relativt svagt. Wallin och hans team har istället haft fullt upp med att försöka bråka till sig matcher mot de största namnen, men helt utan framgång. Om han inte lyckas landa en stor fajt inom de närmsta månaderna, måste vi börja ställa kritiska frågor. Jag kan i så fall inte komma fram till någon annan slutsats än att manager Dmitry Salita har misslyckats i sitt uppdrag att förvalta Otto Wallins karriär i Staterna.
Anthony Yigit
VM-boxare, skådespelare, reality-stjärna och sedan VM-boxare igen?
Anthony Yigits senaste år i karriären har inte varit enkla att navigera genom. Den förre detta OS-boxaren har haft en karriär fylld av både framgångar och motgångar. Han blev 2017 Sveriges första EM-mästare sedan ”Lillen” Eklunds dagar på 80-talet. Även om han utmanat om VM-titlar 2 gånger om sedan dess, känns det oklart hur mycket mer boxning han har i sig. För efter att han bröt sitt kontrakt med Team Sauerland skrevs det avtal med ett oprövat bolag. Det nya teamet har bevisligen haft stora problem med att få upp Yigit i ringen. Men efter många om och men har han själv öppnat upp på sociala medier för att en stor match ska vara i görningen. Det hoppas jag innerligt på. För Anthony Yigit har fortfarande mycket att tillföra den svenska proffsboxningen.
Läs mer
- Avslöjandet: Därför blir det ingen UFC Sweden i år
- Listan: Här är alla UFC-fighters som gått i pension 2022
- Guram inför nästa UFC-match: ”Jag får vara mer elak”
- TV4 sågar Khamzat Chimaev i videoinslag: ”Knähunden”
Framtiden
Just framtiden är det som jag väljer att sätta ett stort frågetecken för. Återväxten är långt ifrån lika god som den borde vara. Då det inte går att bedriva en proffssatsning på hemmaplan, blir konsekvensen att allt färre lovande amatörboxare testar sina vingar. Vår senaste OS-boxare Adam Chartoi är ett lysande exempel. Trots internationella framgångar valde Chartoi att avsluta tävlingskarriären istället för att bli proffs. Andra SM-mästare som Anton Hellström och Nermin Hajdarpasic har istället valt att gå över till MMA.
Men en av få ljusglimtar i framtidsprognosen är att 26-årige ”Costas” Nanga numera satsar på heltid nere i Spanien. Så sent som igår tog han sin sjätte raka seger som proffs då han radade upp ett nytt avslut. Den förre detta thaiboxaren Nanga är fylld av talang och kan med tiden växa ut till en proffsboxare av den högre klassen. Konkurrensen är tuff, men Nanga har helt rätt strategi. Han går match efter match och kan bygga upp sitt namn i lugn och ro nere i Spanien. Han är otroligt atletisk och explosiv, det kommer därför inte vara hans fysik som sätter gränserna för hur bra han blir.
Här måste även 29-årige Robin Safar nämnas. Stockholmaren som nu är bosatt i Las Vegas har anammat den amerikanska stilen och har ett record på 15-0. Det är nu dags för större utmaningar för Safar och vi får hoppas att han ges möjligheten.
”Bubblarna”
Här vill jag nämna de som av någon anledning inte är Sveriges största stjärnor, men fortfarande har möjligheten att göra något stort av sina karriärer.
Oscar Ahlin är knockoutspecialisten som varit med ett bra tag. Han har innehaft ett av IBO:s mindre bälten i lätta tungvikten. Men efter stora skadeproblem har han fram till oktober i år varit inaktiv. I comebacken lyckades han vinna på TKO i tredje ronden.
Pezhman Seifkhani är Team FightLife-promotions stora dragplåster under deras svenska galor. Den tekniske tungviktaren är vid 32-års ålder obesegrad som proffs. Men för att han ska nå sina mål om att vinna stora titlar krävs det att kvalitén på motståndet höjs avsevärt.
Adam Belalia och Paolo Magui är båda erfarna amatörboxare. De är relativt nyblivna som proffs, men efter några inledande segrar har de möjlighet att bygga vidare på sina karriärer.
Slutsatsen?
Nå, blev vi något klokare kring den svenska proffsboxningen efter den här krönikan?
Kanske inte. Men åtminstone står det klart att det fortfarande finns namn att hoppas på för de svenska boxningsfansen. Vem eller vilka som lyckas ta sig igenom bruset och ge Sverige sin nästa stora framgång, är kanske inte med på den här listan. Men vi kan alltid hoppas. Det brukar bli roligare då.
Sista punkterna
Veckans tråkiga nyhet: Förra helgen knockade amerikanen David Morrell sin motståndare Aidos Yerbossynuly. I början av den här veckan möttes vi av den tråkiga nyheten att Yerbossynuly hamnat i koma efter en ådragen hjärnskada. Jag hoppas på ett snabbt tillfrisknande.
Veckans matcher: Veckans proffsmatcher kom ifrån Storbritannien. De brittiska namnen Sunny Edwards, Willy Hutchinson och Nick Ball lyckades alla gå utifrån ringen med färska segrar. Annars var det en rätt lugn och händelsefattig boxningshelg.
Veckans uppvisning: Man får det man förtjänar. Uppvisningsmatcherna mellan kampsportare som sedan länge lämnat sin atletiska topp, bara fortsätter att arrangeras. Den här helgen var det förre detta VM-mästaren Ricky Hattons tur att göra comeback. På hemmaplan i Manchester mötte han Marco Antonio Barrera. Det var en 8-ronder lång uppvisningsmatch som slutade med att båda veteranerna korades till vinnare.
